Vi håller fortfarande på med att läsa på om den grundläggande fysiken bakom generatorer därför har vi jobbat enskild med våra böcker denna vecka. Vi tycker att det är viktigt att vi lägger ganska stor vikt på detta nu i början så att vi verkligen förstår vad det är vi håller på med sen, men visst börjar vi bli ivriga att sätta igång på riktigt med själva generatorn. 

Nästa vecka är det sportlov och vi tänkte att det får bli en vecka ledigt från projektet. Sen efter lovet hoppas vi kunna sätta igång med planerandet av vår produkt så snart som möjligt.

Efter ett längre uppehåll med påsklov, barcelonaresa och vila så var det skönt att sätta igång med arbetet igen. Effter den tidigare erhållna låga spänningen så beslöt vi oss för att försöka förbättra vår produkt. Detta genom att köpa till två nya spolar. Den här gången med tjockleken 0,3 mm. Trots att vi då inte kunde vira lika många varv (och därmed få lika hög spänning) så blev det betydligt lättare och risken för att någonting ska gå sönder är betydligt lägre. Vi hoppas också att den större tjockleken kommer att resultera i att vi för en mätbar ström också.

Innan vi satte igång med arbetet så var vi först tvungna att lösa ett annat problem. Silvertejpen som höll fast magneterna på ekrarna hade av någon mystisk anledning lossnat och alla magneter hade bildat en stor klump. Det blev emellertid inte så himla farligt eftersom att markeringarna på "bassilvertjepen" fortfarande var kvar.

Som väntat så gick inlindningen av den nya koppartråden utan några större problem. Även om den var ganska tidskrävande. Sedan så gjorde vi alla säkerhetsprocedurer och förberedelser som vi har lärt oss från de tidigare spolarna. Vi markerade bl.a ändarna och tog bort lackeringen.

När vi var klara med det så var tyvär dagen redan slut, och ännu ett pass på ca 8 timmar var förverkligat. Det kommer att bli otroligt spännande att få se hur mycket vi nu kommer få fram när vi seriekopplar alla spolar och monterar de på sin plats. Annat än det, så är vi nu nästan klara med det praktiska och det är bara små detaljer kvar att fixa.

Föregående veckas missöde var inte kul och vi tvingades nu att verkligen tänka igenom det här och ta nya tag. Vi började där vi hade slutat förra gången, med den spole som vi lindat efter att först ha misslyckats med den första spolen. Då testade vi aldrig den så vi visste inte om den var hel eller om den också gått sönder som den första utan att vi märkt något. Därför var det första vi gjorde att, mycket försiktigt den här gången, koppla in spolen till voltmetern och se vad vi fick för utslag. Som tidigare fick vi ett väldigt varierande resultat men momentant fick vi utslag på ett par hundra millivolt. Det var förstås inte alls mycket men efter tidigare misslyckanden fick det oss ändå på bättre humör.

När vi såg att den här spolen fungerade lade vi den i en skyddande lindning för att den inte skulle gå sönder och gjorde den klar för att fästas vid hjulet.

Vi har nu kommit till en punkt i projektet där vi måste bestämma oss för om vi ska nöja oss med det vi har eller om vi ska försöka göra vår produkt bättre. Första steget då är att beställa ny koppartråd, tjockare den här gången, men vi är inte säkra på om vi vill göra det.

 Dagen har haft två ansikten. Till att börja med så lyckades vi förverkliga planen på att använda borrmaskinens roterande rörelse för att linda spolarna (se video nedanför). Detta genom att först skära ut en kloss med de önskade spoldimensionerna (som vi skulle linda koppartråden runt). Därefter så lindade vi silvertejp runt klossen för att minska på friktionen när vi i ett senare skede skulle ta bort spolen. Sedan så borrade vi ett hål i klossens mitt och avstod från att dra ut borren ur hålet. Med hjälp utav förstärkning med silvertejp så fick vi därför en rörelse där klossen snurrade gentemot borren. Vi kunde nu enkelt börja linda koppartråden runt plankan med hjälp av ett knapptyck! Vi fick dock självfallet kontrollera och reglera så att koppartråden höll sig inom det önskade området. Efter en hel del möda så fick vi till slut fram en spole. Allt vi nu behövde göra var att ta bort spolen från klossen. Det visade sig dock inte vara så enkelt eftersom att trycket från spolen omöjliggjorde våran plan på att knuffa spolen lätt åt sidan med hjälp utav den låga friktionen från silvertejpen. Vi tog därför och diskuterade hur vi skulle kunna lösa det här problemet men kom tyvär fram till en lösning som fick katastrofala resultat. Vi beslöt oss att med kraft trycka ut koppartråden ur klossen. Efter en hel del muskelarbete lyckades vi till slut med det och var ivriga att testa hur mycket ström spolen skulle kunna generera. Vi tog därför och gjorde alla förberedelser dvs. säkrade så att spolen inte skulle deformeras, markerade änderna samt skalade av isoleringen från dessa. Att ta bort isoleringen från en ömtålig 0,1 mm tråd är inte direkt enkelt, men vi klarade av det. Så vi kopplade in spolen till en voltmeter och höll den mot magneterna medans de snurrade med hjälp av hjulet. Vi blev dock helt förkrossade när voltmetern vägrade visa ens en milivolt. Hur vi än vände på allting så kunde vi inte ändra på detta, vilket ledde oss till den oundvikliga slutsattsen att någon liten koppartråd måste ha gått sönder när vi tog ur koppartråden från klossen. 

Det var dock inte nog med otur för dagen och en magnet råkade gå sönder när vi febrilt försökte fixa spolen och testade olika alternativ. Hela vår fina symetri blev omintetgjord. Nu i efterhand kan jag emellertid konstatera att det inte är världens största katastrof. Visst det kommer att bli ett litet glapp i växelströmmen men med tanke på den höga frekvensen som vi kommer upp i så ska inte det ställa till med alltför mycket problem. Fast just då kändes det som om vi hade nått botten.

Men vi reste på oss kollade tillbaka på våra misstag och kom på en bättre modell för lindningen med borrmaskinen. Vi använde nu istället för en kloss ett reglerbart fasthållningsredskap som vi satte fast med en hel del silvertejp. Självklart blev vi av med ca. 100 m koppartråd på den andra spolen av ett misstag vid lindningen men vi lyckades trots allt att göra en ny spole. När vi sedan med halvförhoppningar testade denna så lyckades vi få en ström! Vi kom förvisso bara upp i runt 300 mv (=0,3 V) men vi hade lyckats! Trötta och efter ca 12 timmars hårt arbete (vi har studiedag) gick vi segrande från slagfältet.

Förra veckan fick vi till slut koppartråden så nu var vi väldigt ivriga att testa vårt mästerverk och se vilken spänning vi kunde få ut. Vi hade två spolar på vardera 715 meter, alltså totalt nästan en och en halv kilometer koppartråd! Så visst hade vi förväntningar.

Till att börja med funderade vi ut en lösning för att fästa spolarna på hjulet. Det vi kan fram till var att vi skulle såga ut en skiva som matchade hjulet och fästa den mellan ekrarna och stängerna som håller upp hjulet. På det sättet kommer spolar så nära magneterna som möjligt vilket förstås är bra. Vi använde oss av en massonitskiva eftersom den är både böjlig och tunn och därför lämpade sig perfekt. Med en sticksåg var biten utsågat i ett nafs och efter några små justeringar satt den perfekt i hjulet.

Efter det sätte vi igång med koppartråden. Utan närmare eftertanke tog vi varsin spole och satte igång med att linda. Vi använde oss av små träbitar som vi hade mätt ut och lindade koppartråden runt dem, inte det smartaste kan man konstatera nu i efterhand. Efter 2 timmar av instensivt lindade hade vi fortfarande väldigt mycket koppartråd kvar. Under den tiden hade vi kommit till den tråkiga insikten att vi hade beställt för tunn koppartråd eftersom den var väldigt jobbig att hantera. Det bildades knutar och den gick av. Till slut fick vi nog. Det var förstås att bakslag när vi lagt ner så mycket tid på det och Vi insåg att vi borde ha tänkt igenom det där med lindningen lite mer och kommit på något effektivare sätt att göra det på. 

Hur som helst provade vi den spole som vi fått ihop och det blev blandade känslor över resultatet. Voltmetern visade en spänning vilket var glädjande, men dock var den bara på några enstaka millivolt vilket inte kändes så bra.

Till nästa vecka behöver vi tänka på något sätt att linda koppartråden och fundera över varför vi fick det resultat som vi fick.

Efter att under flera dagar ha försökt beställa koppartråd så lyckades företaget till slut att ta emot och skicka ordern. Vi beställer 2 st kopparrular med diameterna 0,1 mm och med den totala längden på 715 m. Detta anser vi borde räcka för att ta upp hela den förutbestämde ytan i modell 2.0 Frågan är bara om vi kommer att behöva löda ihop de två koppartrådarna men det bör inte vara något större bekymmer då trådarna enligt beskrivning ska vara "lödbra". Varorna beställdes från "http://www.electrokit.se/". Total kostnad (inkl. frakt) är 167 kr. Antagligen så kommer varoran inom denna vecka. Nästa arbetstillfälle på modell 2.0 kommer därför antagligen vara nästa vecka.

Idag så fortsatte vi med effektivt arbete på generatorn. Totalt så jobbade vi 8 timmar. Till att börja med så hade vi ett möte där vi diskuterade de olika prototyperna genom att kolla på för- och nackdelar på varje modell. Vi övergav den tidigare nämnda modellen med kullager då kostnaden för kullager med de önskade dimensionerna blev altför stor. Vi gjorde också en tripp till Biltema där vi visuelt kunde konstatera att den faktiska innerdiametern på kullager är betydligt mindre än vad vi hade tänkt oss.

Med detta i baktanke så beslöt vi oss för modellen där magneterna fästs direkt på ekrarna på cykelhjulet (Modell 2.0) Vi gjorde därför ett besök på en second-hand butik för att införskaffa oss en cykel. Det viktigaste var att köpa en cykel som kan komma upp i ett bra varvantal och som är rellativt stabil så att det inte vobblar för mycket så att vi kan få ut maximal effekt.

När vi sedan återvände till "verkstan" med den nyinköpta cykeln så började vi med själva bygget. Till att börja med så gjorde vi ett "nät" med hjälp av silvertejp för att lättare kunna fästa magneterna. Sedan så var vi tvungna att matematiskt räkna ut vilken radie magneterna skulle ha till hjulets mitt då det är 2 centimeter mellan varje magnet. Denna uträkning finns under "uträkning av magneternas position" åt höger. Vi märkte dock att vi hade gjort ett allvarligt fel då vi hade beräknat magneternas position för 19 magneter, vilket skulle innebära att 2 nord/sydpolar skulle ställas mot varandra, vilket helt skulle rubba symetrin. Vi korigerade dock detta rätt snabbt så det blev inte ett altför stort bakslag. Det var i princip det vi hann med att göra idag men, det känns som om vi verkligen har kommit igång nu.

Annat än det så kommer vi att ha ett projektmöte med Anton på fredag, där vi måste diskutera det aktuella läget samt prata om att vi måste ändra projektplanen. Koppartråden kommer också att beställas inom en snar framtid.     

Jag har idag klurat lite på hur vi ska lösa problemet med den icke-fungerade modellen 1.2 Tanken om att vi skulle sätta generatorn direkt på ett cykelhjul tyckte jag verkade ganska riskabel i.om att det blir svårt att linda koppartråden på ett smidigt sätt. Det skulle också bli väldigt krångligt att fästa magneterna på ekrarna vilket leder till risken att magneterna kommer att sitta för långt varandra och osymetriskt.

Jag valde därför att spinna vidare på ursprungsmodellen 1.1 och lekte lite med tanken att använda ett kullager istället för rör vilket markant skulle reducera den problematiska friktionen. Jag gjorde därför en enkel teknisk ritning och började leta lite efter kullager med passande mått på internet. Frågan är om det finns andra alternativ till kullager?

Hur som helst så var det en del frågeställningar/problem som uppstod med min ritning, vilka jag hoppas kunna lösa imorgon med Jonatan. Det finns också två andra saker som vi måste diskutera. Det ena är att vi måste korrigera projektplanen då vi behöver en ca. 1 månads längre "experimentperiod". Det andra är att det verkligen är dags att hitta någon utomstående person som vi kan ha som källhänvisning i projektet. Det finns alltså en hel del att göra imorgon. Nedan är några av mina ritningar/anteckningar som jag nämnde: